Fråga mig om all ting!

Att bära eller icke bära skägg, det är frågan, och ehuru den förr var en ganska allvarsam tvistefråga så är den nu mera endast en smakfråga, beroende på hvars och ens godtfinnande att afgöra. Det enda skäl, som kan anföras emot skägget, är att det gifver ett mera vårdslöst och vanvårdadt utseende, och denna anmärkning förfaller om man betänker att skägget är lika lätt att putsa och vårda som håret. De skäl, som tala för skäggen, äro deremot ganska talrika:

1. Att skaparen låtit skägg växa för något nyttigt ändamål.
2. Att det är inkonseqvent att raka hakan och ej hjässan.
3. Att rakning är en besvärlig och stundom smärtsam operation, som tager ganska mycken tid.
4. Att skägget skyler halsens och munnens organer och sålunda förekommer bronchitis och reumatiska åkommor, som lättare angripa personer utan skägg.

Om en hustru klagar öfver att de unga flickorna nu för tiden äro så framfusiga så anklaga henne ej genast för afundsjuka. Skulle litet jalousie vara med i spelet så bevisar det ju endast hennes kärlek, och ni kan ju njuta denna lilla triumf i tysthet. Visa sjelf ingen dylik svaghet; klaga ej öfver att hennes stol står för långt från er eller att hon är alltför upptagen af sitt arbete; var säker att fast ögonen följa fingrarnes snabba rörelser, så dröja tankarne vid er kärleks första ljufva dagar med sina tårar och småleenden, gnabb och försoning, under hvilka edra hjertan blefvo så invecklade i kärlekens nät att ni nu hvarken vilja eller kunna komma ut igen.

Om mannen stundom ser litet surmulen ut då han kommer hem så rusa ej genast fram med förskräckt min och fråga »hvad som händt». Detta förargar honom endast, och han omtalar det nog sjelf om nödigt är. Öfverhopa honom icke heller med skämt och prat utan var lugn och uppmärksam. Tro ej att ni jemnt är orsaken till hans tystnad och tankspriddhet utan lemna honom i fred tills han blir hågad för att tala. Tag en bok eller ett handarbete utan missnöje och sura miner och vänta lugnt tills han blir mera sällskaplig. Tillse alltid att hans skjortknappar äro ordentligt isydda; små orsaker och stora verkningar: bristen på en knapp blir kanske orsak till den första husliga stormen. Skjortor och skjortkragar kunna aldrig blifva fullkomligt lagom och passande, men försök att få dem så nära fullkomligheten som möjligt och lägg ej på hjertat om han ändå beklagar sig litet öfver dem; det är en af hans många rättigheter.

…som en del personer hafva en riktig mani för, böra alltid undvikas; det är som att samla stenar från ett grafkummel för att dermed ihjelslå de lefvande, och intet är så tröttande som pedanter.

Svampar som hafva behaglig lukt och färg äro nästan alltid ätliga, isynnerhet om lukten påminner om nymalet mjöl, men om de deremot hafva en obehaglig lukt och bitter smak, som sammandrager läpparne, eller om de efterlämna en vidrig smak i munnen, så äro de ej lämpliga till föda. Vi kunna ej i detta hänseende uppställa några fullt tillförlitliga regler, hvarken med afseende på svampens färg eller form, men de bjert röda och grönaktiga höra vanligen till de giftiga. De ätliga hafva nästan alla fast, hvitt kött och växa mera på öppna platser, ängar och dylikt än på fuktiga, skuggrika ställen.

En hel mängd rofvor skalas, skäras i skifvor och saften urpressas. Till 1 3/4 kanna af saften tages sedan 3 u socker och 10 tum cognac. Hälles på tunna, som får stå med sprundet öppet tills vinet slutat jäsa. Sedan tilltäppes sprundet; vinet får stå 3 månader, afhälles på en annan tunna och buteljeras då det är klart.

…på brefpapper eller kuvert få aldrig finnas, emedan de utvisa slarf.

Uti en flaska med ungefär 20 tum vatten nedsläppes en frisk blodigel och denne förutsäger sedan med säkerhet hurudant vädret skall blifva. Då vackert väder tillstundar, ligger igeln orörlig hoprullad i spiral på bottnen af flaskan, men då han väntar regn, kryper han upp, så högt han kan, och qvarsitter der tills vädret är stadgadt. Ilar han hastigt fram och åter i flaskan, så blir det stark blåst och före svårt åskväder och regn håller han sig vanligen flera dagar nästan ständigt ofvanför vattnet och visar sin oro genom häftiga konvulsiviska rörelser. Vid snö eller regnväder sitter han uppe i sjelfva halsen på flaskan, hvilken bör vara öfverbunden med lenon. Vattnet ombytes en gång i veckan under sommaren och hvar 14:e dag under vintern.

Vänliga ord stämma själen till mildhet, men bittra ord underblåsa vredens glöd. Vänliga ord uppväcka menniskornas bättre känslor, kalla ord göra dem stela och kalla, häftiga ord smärta dem, bittra ord reta dem, och vredgade ord göra dem ursinniga. Det finnes ord af så många slag, att de vänliga orden lätt kunna glömmas bland dem. Ord kunna vara lättsinniga, fåfänga, obetänksamma, retfulla, tomma, dumma, hädande, skräflande och stridslystna. Men endast de vänliga orden efterlemna ett ljuft intryck i själen; de lugna, trösta och förmildra den som hör dem; de lära honom skämmas för sina bittra, ovänliga känslor. Måtte vi lära oss att använda de vänliga orden här i lifvet så ofta som de erfordras.

…förfalskas med cayenne, vatten och brändt socker.