Fråga mig om all ting!

Då någon person (herre eller fruntimmer) önskar gifta sig, bär han en ring på venstra pekfingret; är han förlofvad, bär han ringen på venstra långfingret, om han är gift på ringfingret och om han aldrig ämnar gifta sig på lillfingret. Om en herre, då han öfverlemnar en solfjäder, en nipp eller bukett åt en dam, öfverräcker den med venstra handen, så uttrycker han derigenom att han älskar henne, och om hon besvarar hans kärlek, bör hon mottaga hans gåfva med venstra handen. I motsatt fall mottager hon den med högra handen, hvilket innebär »en korg». Genom denna enkla telegrafering bör äfven den blygaste få mod att yppa sina känslor för sin hjertas dam, hvarjemte han undgår den förödmjukelsen att uttryckligen få ett nekande svar.

Fly dryckenskap som en förbannelse och var måttlig vid tillfredsställandet af alla edra begär.

Man bör ej besöka sjukrum då man är mycket trött, svettig eller hungrig, emedan man då är mera mottaglig för smitta. Är sjukdomen smittsam, bör man taga plats vid den sidan af sängen, som är närmast fönstret. Om morgonen bör man ej inträda i sjukrummet, innan det blir vädradt, och så fort man kommer derifrån, bör man byta om kläder, upphänga de begagnade till vädring samt förtära någon föda. Tobaksrök är ett ganska godt skyddsmedel mott smitta.

…eller prisa edra egna gerningar. Äro de goda, så äro de sitt eget pris, och äro de dåliga, så är det bättre ju mindre som säges om dem.

…hade trenne gyllene husregler, som väl förtjena ihågkommas och som, om de oftare efterlefdes, skulle spara mycken tid, arbete och tålamod samt upprätthålla ordningen inom hemmen. Reglerna följa härmed: I. Gör hvar sak på sin rätta tid. II. Använd hvar sak endast till sitt rätta bruk. III. Ställ hvar sak på sin rätta plats.

Härtill användes fiskskinn, ägghvita eller ½ kopp kallt vatten, som nedhälles i pannan då kaffet är färdigt.

»Det är så!» – »Nej, det är icke så!» – »Jo!» – »Nej!»  Hvem har icke hört dylika tvister för att få behålla sista ordet, som dock är en så tvetydig triumf. Envishet visar ingen öfverlägsenhet och bevisar ej heller sanningen af ett påstående. Qvinnan anses alltid mest ifrig att få behålla segern på detta sätt; författare, predikanter, filosofer, alla äro eniga om att tillerkänna henne denna egenskap och klandra henne derför, ehuru de visserligen derigenom visa en viss benägenhet att få förhållandet ombytt, utan afseende på att de då utsätta sig för samma klander. Nu återstår det för en ädel qvinna att genom sitt goda exempel visa orättvisan af den nyss gjorda anklagelsen. Den hustru som följer den regeln att vid alla tvister låta mannen behålla sista ordet, har vunnit en stor moralisk seger både för sig sjelf och hela sitt kön. Om han har rätt är det ju orätt att motsäga honom, och om han har orätt, så skall han snart inse det sjelf och vara tacksam för den fördragsamhet, hvarmed hans häftighet möttes. Genom detta enkla medel skall äfven snart en sådan enighet i tankar och känslor utbilda sig, att ej några tvisteämnen finnas och ej några »sista ord» att tvista om.

En svordom är uttrycket för ett vredgadt och förvirradt sinne och är dessutom i högsta grad simpel. En person med moralisk bildning bemöter hellre en förolämpning med föraktfull tystnad än med en vredgad svordom, som visar en feg fruktan att ej blifva trodd eller åtlydd och som är ovärdig en väl uppfostrad, förfinad man, en »gentleman». Det är opassande att svära, ty det sårar andra menniskors öron; det är dåraktigt, ty det visar brist på förstånd, och det är nedsättande både för den person, som gör det, och för den, som är föremålet. Den, som ofta svär förlorar icke endast alla visa och goda menniskors aktning, utan bryter äfven emot Guds lag, ty Gud sjelf säger att »den skall ej blifva ostraffad, som mitt namn missbrukar».

Hvar liten handling, flyktigt ord,
Vi så i hjertats jord,
Det är ett frö som växer opp
Och frodas under lifvets lopp.

Var noggrann då med hvad du sår,
Hvart tankens frö du kastar ut,
Så att du rosor skörda får
Till sist vid lifvets slut.